Fredag 14 juli 2006

Idag fyller kronprinsessan Victoria år, är inte säker på hur gammal hon blir om det är 29 eller 30 år. Men men det spelar väl inte någon roll.

Idag ropade mamma på mej vid 6.40 och hon ville att jag skulle komma upp till pappa så att hon kunde lägga sej och sova en stund…..jag gick upp och pappa satt och la en patiens vid köksbordet. Jag vet inte vad han gjorde men han la 2 kungar på varandra, men sa jag ska den ligga där, nej sa han bara knekten och lägger damen och knekten där. Så jag undrar om det inte kan vara som så att han har något i huvudet med men men det är inte något vi ska säga till honom då han blir så lessen. Han verkar även han en liten pares på vänster sida av ansiktet då den inte hänger med.

Det har gått 1 ½ år snart och jag fattar inte hur fort tiden har gått, det är ju helt otroligt. Jag har många gånger ställt mej frågan hur det kan komma sig att pappa är så stark, och jag har inte kommit fram till något bra svar. Men jag tror att den största anledningen heter Joline, detta lilla skarmtroll.

Idag verkar det vara en skaplig bra dag, i alla fall morgonen. Han åt en stadig tallrik gröt och var pigg och så. Han gick och la sig vid halv 10 för första gången idag…Tanken är att han ska duscha idag men det återstår att se. Han ber t.o.m. om att få syrgasen och innan han gick och la sig bad han om en Sobril för att han kände sig orolig i kroppen. Vi får se hur dagen och kvällen blir. Skriver mer innan jag går och sover.

<<23.17>>

Har nu gått ner för att lägga mej. Pappa har i stort sett bara sovit idag. Han är jätte trött och han kan inte förstå varför han är så trött. Nu ikväll sa han till mamma att benen inte bär honom längre. Vad ska man tro om det? Jag tror inte att det är så långt kvar och sedan (förlåt Cinna) så tror jag att födelsedagen på torsdag är i fara, men det är ju som vi har sagt något som vi tyvärr inte kan råda över. Jag hoppas bara att Danijell kommer ner när det är dags för hans egen skull, våran skull men framför allt för pappas skull.

Det kommer att vara en jobbig tid framöver, men vi får se hur vi klarar av den, vi klarar av den tillsammans. Pappa kommer ju att få det bättre när detta är över….i sinnom tid kommer även vi få det, men det kommer nog att ta tid. Idag har han fått Sobril morron-middag-kväll, han säger själv att han känner sig piggare och mindre oroligare när han får den. Igår när Ellinor på distriktet var här så sa hon att hon skulle titta ut på måndag, och jag tror att det kan vara för att det är väldigt nära har jag en känsla av. Men jag vet inte, jag tror att jag börjar bli rädd, jag vill ha Ellanbellan här hos oss. Jag vet inte men jag känner mej tryggare när jag har henne nära. Men eftersom att hon inte kan komma nu när hon är i Norge så hoppas jag att hon kanske kommer efteråt.
Det känns som om vi familjen är ensamma om detta i hela världen….och hjälp, hur ska vi berätta för Philip och Oscar? Hur kommer dom ta det? Jag bävar lika mycket för det samtalet som för tidpunkten då vi upptäcker att pappa är borta……Får se om mamma ropar ner i morron igen, det kommer jag nog att märka då……Ska nu försöka att sova lite i natt, det behöver jag för jag är seg.

Natti natti.